De 20 mest älskade klassiska julrätterna
Glöm grönkålssallad med granatäpple, långrostad brysselkål eller årets obligatoriska ”twist på Jansson”.
När julen väl landar på bordet vill de flesta av oss ändå ha samma rätter varje gång.
Trygghet, tradition och de där rätterna som alltid får oss att ta ”bara lite till”.
Här är Godares lista över de 20 mest älskade och kanske odödliga rätterna bland klassiskt svensk julmat. Rätterna som överlevt allt från 1970-talets skinka i gelé till 2020-talets Tiktok-trender, cross-overs och tillkrånglade versioner av klassiker.
Chansen att det här rätterna dyker upp även nästa jul är så gott som garanterad.
- Janssons frestelse. Ingen jul utan Jansson. Krämig, salt, stadig – och den enda rätten som både farmor, hipsters och hungriga tonåringar tar en extra portion av.
- Köttbullar. De ska vara hemmarullade (helst), små (helst), och finnas i mängder (obligatoriskt). Och skulle det bli några över så går de åt på julens lyxigaste macka med rödbetsallad.
- Prinskorv. Liten, knubbig och alltid slut först. Någon borde forska på varför.
- Gravad lax. Elegant, mild och julbordets sofistikerade kusin. Extra poäng för hemgravad lax och hemlagad gravlaxsås.
- Julskinka. Årets mest fotade köttbit. Saftig eller torr spelar ingen roll, med en rejäl klick senap blir den ändå julbordets huvudattraktion.
- Sill. Minst fem sorter om man frågar familjen, nio om man frågar någon annan. Sen äter alla ändå bara senapssillen.
- Potatis (kokt, ljummen, snäll). Julbordets stumma hjälte. Ställer inga frågor, bråkar inte – bara agerar bärare av sill, lax och skinka.
- Lutfisk. Japp, den är fortfarande här. Vissa älskar den, andra älskar att säga att den är oätlig och smakar lut.
- Revbensspjäll. Kladdigt, klibbigt och totalt omöjligt att äta snyggt. Men det är väl lite av poängen.
- Varmrökt lax. Ständigt en underskattad del av julbordet. Den finns där, men ingen pratar om den – för många är den egentliga höjdpunkten.
- Rödbetssallad. Rosa, snäll och allt annat än trendig. Men i kombination med köttbullar? Succé.
- Julost. Rund, trind och illande röd. Julosten intar sin självklara plats på julbordet. Hos de vågade hittas även stilton och en cheddar.
- Vörtbröd. Att något så gott bara äts en kort period under året är obegripligt. Mörkt, saftigt och med kryddor som luktar barndom. Gärna med skivor av skinka eller cheddarost.
- Risgrynsgröt. Egentligen en frukosträtt, men den får alltid en hedersplats. Och ja, någon fuskar med färdigköpt gröt varje år.
- Ris à la Malta. Grötens lyxiga kusin – fluffig, apelsindoftande och starkt bidragande till mat-koman.
- Kalvsylta / pressylta. Har delat svenska familjer i generationer. Men de som älskar det älskar det mycket.
- Ägghalvor. Simpelt och genialt. Majonnäs, räkor, dill – mer behövs inte.
- Grönkål. Ett arv från västkusten som letat sig in överallt. Stekt, stuvad eller bara lättkokt – alltid grönt, alltid välkommet.
- Nötter. Hasselnötter, paranötter och valnötter ligger i skålen, mandeln är antingen skållad och ligger i glöggen eller kanske en i gröten. De mest lyckade nötterna är kanderade.
- Knäck och julgodis. När magen bågnar och alla ligger i halvkoma i soffor och fåtöljer då plockas julgodiset fram. Och se där, det fanns visst plats för både en nöt, chokladbit och en kola.
Visst kan man hålla på och piffa och uppdatera, men i slutändan är julbordets magi just de smakerna som följer med oss genom livet. En Jansson som smakar likadant varje år. En köttbulle med total igenkänning. En rödbetssallad som är lika rosa som den alltid varit.
Och tur är väl det.
