Växterna du kan plocka och äta nu
Experten: ”Många missar hur mycket som faktiskt går att äta”
Hallonblad, maskros och nässlor.
Säsongen har redan dragit i gång.
Följ med på tur med växtplockaren Eric Holmberg.
Naturen börjar vakna efter en kall vinter. Plötsligt knoppas det i rasande fart och de gröna fläckarna blir allt större i diken och ängsmark.
Och nu börjar säsongen för att plocka vilda ätliga växter. En mulen dag i mitten av april har jag och fotografen Carolina stämt träff med Eric Holmberg i Södermanland. Eric är något av en expert på att hitta ätliga växter i det vilda och håller kurser och vandringar i ämnet.
Det finns betydligt mer att äta i naturen än många tror. Inte bara ramslök och nässlor. Vi hinner knappt kliva ur bilen innan Eric hittar de första växterna i diket bredvid parkeringen.
– Backlöken är jättefin, den har en härlig lökig och kålig smak. Och lukta på den här lilla älgörten, kommer du ihåg ”Jenka”, tuggummit, den här doftar precis som det.
Det mesta ser ut som helt vanligt ”grönt” för den oinvigde. För Eric är det middag, te, soppa eller smaksättning.
– Många missar hur mycket det faktiskt går att äta. Och att det ofta finns väldigt nära, säger han.
För den som är ny är nässlor ett bra första steg, tycker han. De är lätta att känna igen, svåra att förväxla med något farligt och går att använda till allt från soppa till stuvning.
Även lökväxterna är bra nybörjarväxter.
– Backlök, skogslök och ramslök är väldigt bra att börja med. Ramslök har ju liljekonvalj som förväxlingsart, men ramslök luktar väldigt tydligt av lök. Det gör inte liljekonvalj.
En annan favorit som dyker upp tidigt på säsongen är löktrav.
– Den har mer senap och krydda än lök tycker jag, och den är jättebra att blanda med nässlor och kirskål i den första nässelsoppan för året. Det ger en till dimension.
Vi fortsätter längs grusvägen och in i skogen. Mängder av blåsippor brer ut sig bland eklöven och en och annan vitsippa gör dem sällskap.
Det är lätt att tro att allting finns långt inne i skogen, men enligt Eric är det ofta tvärtom.
– Man hittar ganska mycket längs vägarna och i övergångarna mellan väg, äng och skog. Inte alltid lika mycket inne i själva skogen, särskilt inte i granskog.
Gamla kulturmarker, halvförvildade områden runt gårdar och lite blandad mark är ofta bättre än tät skog. Och bor man i stan behöver man inte ge upp.
– I Stockholm finns väldigt många småskogar lokalt. Där kan man hitta både ätliga växter och svamp. Det kanske inte blir någon jätteskörd, men absolut tillräckligt för att börja.
Vi vandrar vidare in i kohagen som än så länge är tom på djur. Förutom myrorna som arbetar flitigt i det svaga solljuset.
Här växer de små söta, lila luktvioler. En av Erics favoriter, häromdagen gjorde han violsirap som blev läckert lila och doftade ljuvligt.
– De måste verkligen dofta när man plockar dem, annars blir det ingen smak när man använder dem.
En växt som många redan har hemma på tomten är maskrosen. Och ja, den går också att äta.
De små späda bladen är fina i sallad, även om de har viss beska. Kanske inte som ensam sallad, men gärna blandat med annat. Blomknopparna går också att använda, och blomman är förstås klassisk i allt från vin till dekoration.
– Många blir förvånade över hur mycket som faktiskt går att äta. Maskros är ju blad, knopp och blomma. Det är en väldigt användbar växt.
Hallonblad är en annan sådan där överraskning. Smaken påminner faktiskt om hallon, fast grönare.
– De är jättebra till te, men också rätt goda att äta som de är när de är unga.
Eric tycker att vilda växter ofta smakar mer än odlade.
– De växer i sin egen takt och blir inte tvångsmatade med konstgödsel. Jag tror att det gör mycket, både för smaken och näringsinnehållet.
Han hänvisar till tester som visat att vilda växter i genomsnitt kan innehålla betydligt mer näring än odlade motsvarigheter.
– Och gillar man inte grönsaker så är det nästan ett argument för att äta vilda växter. Du behöver inte äta lika mycket för att få både smak och mättnad.
Två av växterna som brukar ge starkast reaktion är kardborre och rönnknoppar. Kardborrens stam, när den är ung och köttig, har något som drar åt kronärtskocka.
– Den brukar folk bli väldigt förvånade över.
Rönnknopparna har en annan typ av wow-effekt. Eric repar några bladknoppar och ger mig och Carolina.
– De smakar ju som mandelkubb, utropar Carolina förvånat.
Det är dock inget man ska vräka i sig i stora mängder, påpekar Eric. Vissa växter fungerar bättre som smaksättare än som basmat.
Det viktigaste rådet är egentligen ganska enkelt: plocka bara det du är säker på. Eric är särskilt försiktig när det gäller flockblommiga växter.
– Där finns riktigt giftiga arter så det är inget jag brukar lära ut till nybörjare.
Samma sak med ramslökshysterin. Där gäller det att verkligen känna skillnaden mot liljekonvalj, som är giftig. Ramslöken har en tydlig vitlöksdoft.
– Jag har sett folk på Instagram hålla upp liljekonvalj och säga att det är ramslök. Då blir man ju mörkrädd.
Allt du plockar behöver inte ätas samma dag. Mycket går att torka, särskilt blommor och blad till te. Annat går bra att frysa, gärna hårt packat i påse om det är torrt.
Av de vilda lökarna gör Eric ofta olja, som sedan fryses in i kuber.
– Då kan man bara ta fram en kub när man behöver.
Men en del saker är bäst färska. Ramslök till exempel.
För Eric handlar det inte bara om mat. Det handlar också om att se mer av platsen man redan befinner sig på.
– Många är ute i naturen med ett syfte. Man fiskar, jagar, går eller spelar frisbeegolf. Men ju mer man kan om växterna, träden och allt runt omkring, desto bättre blir upplevelsen.
Han tycker att vi har tappat mycket kunskap på vägen, men att intresset är på väg tillbaka.
– Förr kunde fler det här. Nu håller det på att komma igen, både för att det är kul och för att det faktiskt smakar väldigt bra.
En allé av lindar ger oss ännu en smakupplevelse. De små knopparna har en trevlig nötig smak som kommer fram ännu mer om de rostas.
– De här är min sons favorit, säger Eric och biter av knopp direkt från grenen.
Vi är tillbaka vid parkeringen. Jag har tappat räkningen på hur många växter vi smakat på. Men några backlökar får åka med hem, de blir perfekta på ägg och kaviarmackan i helgen.
Så det kanske är i år det är dags att koka en nässelsoppa, brygga te på hallonblad eller lägga några maskrosblad i salladen.
Det finns mer ätbart på marken än vi tror.
5 växter att börja med – så smakar de
Plocka de unga, späda skotten – det är primörerna som är som godast. Äldre växter blir ofta mer träiga och bittra.
- Nässlor
Smakar som spenat – fast lite fylligare. Perfekta i soppa. - Kirskål
Mild och grön, nästan som en blandning av spenat och persilja. - Löktrav
Lite pepprig, med drag åt senap och vitlök. - Maskrosblad
Friskt gröna men med en lätt beska – bäst i blandad sallad. - Luktviol
Doftar och smakar viol. Fin i saft, sirap eller som topping.
Eric Holmberg
Ålder: 41 år
Familj: Bor med sin fru Hannele och barnen Jonah, Gretchen och Els i ett hus i Spånga.
Arbete: Driver företaget Bild & Natur. Jobbar som videodesigner och folkbildare inom ätliga vilda växter och ätlig vild svamp.
Instagram: @ericholmbergsvilda
Det här gäller när du plockar i naturen
Allemansrätten ger dig rätt att plocka vilda växter som blad, knoppar, bär och svamp – så länge du inte stör eller förstör. Du får däremot inte gräva upp rötter utan markägarens tillstånd eller plocka växter som är fridlysta. I naturreservat kan särskilda regler gälla, så det är alltid bra att kolla vad som gäller på plats.
