Juholt: Sillen är ryggraden i arbetarrörelsen
Julbordet är främst tradition och gemenskap för Håkan Juholt.
Men visst går det att göra politik av varenda rätt.
Och han tvekar inte att ta strid för både sill, ris à la Malta och demokrati.
Han är tidigare partiledare, ambassadör och numera sillentreprenör. Genom SVT:s ”Spelet” har han dessutom fått ett oväntat genombrott bland yngre och blivit något av en kultfigur över en natt. Men framför allt är Håkan Juholt en man med starka åsikter om julbordet som samhällsspegel.
Vad betyder julbordet för dig?
– För mig är det viktigaste med julbordet att man lagar mat tillsammans. Ett julbord som en främling har lagat berör inte mitt hjärta. Men farmors sill, mammas köttbullar, egna revbensspjäll – där binder man ihop generationerna. Det julbord som vi äter, där finns också de med som inte längre är med oss.
Är julbordet kanske det mest demokratiska vi har? Alla tar lite av allt, men ingen får ta för mycket.
– Ja, jag tycker att julbordet är jämlikt när vi ser på det på det sättet. Men det är ju extremt ojämlikt om det ska vara ett frosseri för de mest välbeställda, i en fin lokal där det kostar en tusenlapp att äta sill och revbensspjäll. Då är julbordet en klassmarkör.
Vad tänker du när du ser ett dignande julbord?
– Om det är vulgärt dignande, då känner jag avsmak och avsky. Jag tycker dessutom att det är en del av mänsklighetens sämsta egenskaper när vi frossar.
Hur tycker du att julbordet ska se ut?
– De vackraste julborden är de som är avskalade. Avskalat dekorerade, där det finns vällagade rätter. Det behöver inte vara mer än en handfull rätter, men oj så goda de ska vara. De sämsta julborden är ju de som visar upp godisbord med 50 sorters sötsaker. Det är som julbordens ”Disneyland”. Det är smaklöst.
Hur mycket tradition tål en demokrati?
– En modern demokrati måste hela tiden vara i rörelse. För annars blir den förstenad. Om den inte är i rörelse, då blir den en gravsten, en symbol över det som har varit.
Håkan menar att det måste komma in nya rätter. Vi ska varsamt förädla arvet från dem som gick före oss i vår tid.
– Hade vi stannat kvar vid syltan och de kokta grisfötterna i gelatin, då hade julbordstraditionen dött. Men i och med att vi förändrar den med tiden, så lever den vidare. Demokratin som styrelsemodell och samhällsidé måste anpassas och förändras med tiden, precis på samma sätt som julbordet måste göra för att överleva.
Det kan också handla om att välja klimatsmart och närodlat.
– Det var inte något som mina föräldrar eller mina far- och morföräldrar reflekterade över när de dukade julbordet.
Vad är egentligen arbetarrörelsens motsvarighet på julbordet – köttbullen, sillen eller brunkålen?
– Jag skulle vilja säga sillen. Köttbullen har vi importerat. Brunkålen signalerar att arbetarrörelsen, arbetarklassen, nöjer sig med det färglösa, och kanske det som kan uppfattas som det tråkigaste.
För Juholt är arbetarrörelsen och arbetarklassen färgstark.
– Det är röda fanor, det är färg, det är form, det är musik, det är kamp och det är sånger. Det är ingen jävla brunkål.
Sillen däremot, den håller han högt.
– Den är ryggraden i vår matkultur. Den har mättat oss i svåra tider. Sillen och strömmingen har räddat generationer av svenskar.
Samtidigt menar han att sillen kan vara finess och guldkant, man kan lägga in den efter sin egen smak.
– En sill och nubbe, det passar på Operakällaren. Det passar hemma i min farfars kök. Så det är nog arbetarrörelsens och arbetarklassens julrätt.
Finns det något borgerligt över julbordet? Och vad skulle i så fall vara moderat, liberalt eller miljöpartistiskt?
– Det borgerliga i julbordet är ju frosseriet. Överdådet. ”Se så mycket vi har.” Vi är medvetna om att vi inte alls kommer äta upp allt som står uppdukat här. Men vi vill visa hur mycket vi har.
– Om jag får måla med min favoritkonstnär Vincent van Goghs grova penseldrag och generalisera lite grann, för att göra det roligt – inte mästrande – så tycker jag:
- På ett moderat julbord blir jag inte överraskad om man finner lite färska ostron.
- På miljöpartistens julbord är jag övertygad om att vi har tre olika sorters välsmakande tång. Helt klart.
- Liberalerna kan inte riktigt bestämma sig om det ska vara överdåd eller bara en Janssons frestelse. Så typiskt liberalt på ett julbord, tror jag skulle vara svagdricka. Dessutom har man tradition i nykterhetsrörelsen. Det handlar också om en ganska svag politisk kraft just nu. Jag tycker om svagdricka, så det är inget nedlåtande i det.
– Svagdricka – rötterna i nykterhetsrörelsen och en svag politisk kraft. Fan, nu får inte jag bli kaxig, men det var nästan lite fyndigt.
Vilken rätt är julbordets populist?
– Det är de vulgära desserterna. Jag tycker att det räcker med en avskalad ris à la Malta. Grädde, ris, apelsin, socker. Fine.
Men är inte ris à la Malta den politiska mitten – alla äter den, ingen älskar den?
– Jag tycker det är fantastiskt gott. Den kanske är en central kraft på julbordet, lite förenande. Den kommer som ett litet duntäcke som landar lite fint i magen.
Är snapsen en form av direktdemokrati?
–Ja. Snapsen är ett tydligt ställningstagande, antingen tar man den eller så avstår man, det finns inget mitt emellan.
Han påminner om att han inte är någon alkoholromantiker. Under alla år som barnen var små var julen helt alkoholfri.
Nu, när barnen är vuxna, unnar han sig en snaps till sillen och revbensspjällen.
– En bra akvavit med mycket kummin och en bit fläskstek, kotlett eller revbensspjäll. Fy fan vad gott det är med brännvin till fläsk.
Är det demokratiskt att ha prinskorv och köttbullar på samma fat – eller borde de få varsitt uppläggningsfat?
– Nej, nej, nej, nej, nej. Det är ju som att blanda köttbullar och vaniljsås. Du ska inte blanda rökta korvar med vällagade goda köttbullar. I synnerhet inte om de ska ligga en timme. Det är helt otänkbart.
Vem är bortglömd på julbordskanten?
– Symboliskt, alla som inte får äta sig mätta. Men runt bordet? Barnen. Vi vuxna är så upptagna av att bekräfta varandras rätter att vi inte noterar att barnen äter två prinskorvar och sedan går direkt till godiset.
Vilken rätt borde gå till folkomröstning?
– Odlad lax. Jag vägrar ha den på mitt julbord. Det är havets galna kosjuka. Vi mal ner strömming till fiskmjöl för att mata stillastående fiskar i nätkassar. Det är vansinne.
Småland vs. Stockholm – vad skiljer julborden åt?
– Vi har mer gris hos oss. Mer syltor, mer hemost (Ost som traditionellt ystades i hemmen. Reds anm) men färre ostar. I Stockholm kan det stå ostbrickor som på en fransk restaurang. Hemma hade man hemost och det räckte.
Vilken rätt symboliserar Sverige 2025?
– Saffranspannacotta, med tre lingon. Det är det ytliga, söta, inställsamma i influensernas tidevarv.
Vilken rätt tror du tillkommer till julbordet den närmaste tiden?
– Jag kan mycket väl tänka mig att det ganska snart dyker upp ett antal läckra tångrätter. Vi har mycket tång i vattnet kring Sveriges kust. Jag är inte där än, jag har inte vågat. Men jag har ju passerat grönkålstestet.
Vad skulle du ändra i julbordets politik om du var partiledare för det?
– Julbordet ska inte vara någon show-off som man köper in sig i, utan något man skapar tillsammans. Alla bidrar, lagar, dukar och samtalar. Det ska vara grundprincipen.
Han vill också se färre men bättre rätter, utan frosseri, och med större omtanke om klimat och hållbarhet. Traditionerna ska leva vidare genom att man lånar recept från tidigare generationer.
– Som min mamma som lade färsk ingefära på revbensspjällen. Då är hon med vid julbordet, säger han.
Om du fick införa en rätt på julbordet? Vilken blir det?
– En välrökt böckling. Guldskimrande och saftig. Inte torr.
Till sist den viktigaste frågan av alla: Kan du tänka dig att byta namn till Jul-holt?
– Det har faktiskt redan hänt. Jag jobbade på tidning i 14 år. Sista veckan före jul ändrade sättarna mitt namn varje gång. Då stod det Håkan Julholt i tidningen – både på mina foton och artiklar. I jultider är Julholt bättre än Juholt men kanske inte lika roligt på midsommarafton.
Håkans favoriter på julbordet
- Kallskuret: bra sillar, stekt inlagd strömming, skivad sylta, kalla korvar
- Revbensspjäll som gått fyra–fem timmar
- Hemost, tunnbröd
- Ris à la Malta
3 måste-sillar
- Brantevik
- Skärgårdssill med stenbitsrom, dill och citron
- Senaps–whiskysill med tre sorters senap
Håkan Juholt
Ålder: 63
Utbildning: Gymnasial (social linje).
Yrke: Egenföretagare/Egen uppdragsgivare.
Bakgrund: Tidigare ambassadör och tidigare partiledare.
Aktuell med: SVT:s ”Spelet” och lanseringen av ”Diplomatens Sill”.
