”Astrid Lindgren var helt besatt av julen”
Pippi, Madicken, Tjorven och Emil. Astrid Lindgrens sagofigurer lever kvar trots att böckerna skrev för många år sedan.
Hennes våning i Vasastan i Stockholm där hon flyttade in 1941 står också kvar och där firade hon jul varje år med sina barn och barnbarn. Riktiga bullerbyjular.
I nya boken ”Min barndoms jul” finns hennes juligaste skildringar och recept.
– Astrid var helt besatt av julen. Dagen före pyntade hon hela lägenheten, klädde granen, la ut nytvättade trasmattor i köket, gjorde sillsallad och leverpastej. Jag firade alla mina jular där som liten, säger barnbarnet Annika Lindgren.
Hon berättar att farmor Astrid gjorde noggranna listor på alla julklappar som delades ut och noterade alla rätterna på julbordet. En lista på godsaker lika lång som den i ”Nya hyss av Emil i Lönneberga” i kapitlet där han lurar Kommandoran och ordnar julkalas i fattigstugan.
”Min barndoms jul” handlar inte bara om firandet med familjen i Vasastan utan även om Astrid Lindgrens barndoms jular på gården Näs i Småland där hon växte upp. Alla som kan sin Madicken, barna i Bullerbyn, Emil och bråkmakargats-Lotta har en fin bild av hur det gick till. Hon använde flitigt sina egna julminnen i böckerna.
Men en verklig episod som inte kom till tryck är när lillasyster Ingegerd, 3, efter slakten råkar välta ett fat med grisblod till palt. Mamma Hanna tar ett bestämt tag i lillflickan men mer bannor blir det inte. Astrid, 12, tycker syrran kommer för lätt undan och väser ”Ja, du Ingegerd, då får vi väl slakte däj, för palt ska vi ha!”
Det är så att jag kan njuta ihjäl mig
Enligt ”Min barndoms jul” brukade Astrid alltid protestera vilt när Ingegerd i vuxen ålder drog den här anekdoten. En gång lär lillasyster ha svarat: ”Jo, du Astrid, så elak som barn kan till och med ett nationalhelgon ha varit.”
Men mycket av det självupplevda kom alltså till användning. I en tidningsenkät från 1949 berättar författaren att hon i sin önskelista till sonen Lars och dottern Karin skrev ”två snälla barn”. Lars undrade då ”var skulle vi få plats alla fyra?”. Och punkten ströks. Den historien dyker senare upp i en av böckerna om Madicken.
Det var inte bara till jul som Astrid Lindgren bjöd in barn och barnbarn på kalas. Varje söndag serverades middag till hela familjen. Barnbarnet Annika Lindgren avslöjar att det inte bara var farmors goda mat som lockade.
– Astrid hade tidigt tv och när vi ätit klart fick vi gå och titta i hennes arbetsrum.
Men på juldagen skulle det vara lugnt och stilla. Då satt hon ensam i soffan framför brasan i vardagsrummet och lyssnade på Mozart.
Även det en jultradition – och på dem höll hon benhårt. För en stor poäng med julen är att den ska vara sig lik år från år.
Och även om det betyder en del stök (fråga Emils mamma) så kan det vara värt besväret.
”Det är så att jag kan njuta ihjäl mig”, skrev Astrid Lindgren.
