”Maten blir ett sätt att få komma hem”
Coura Mbaye vann Kokboksdrömmen – tipsar om sommarens goda röra till grillat
För att ta sig framåt i en ny kultur är det viktigt att även förankra sig i sitt arv. Det menar Coura Mbaye som skrivit en kokbok – med ”ett subtilt politiskt budskap”.
– Är man från en annan kultur blir maten ett sätt att komma hem. En famn att landa i, säger Coura Mbaye.
Det var stimmigt och högljutt hemma hos Coura Mbaye när middagsklubbarna ägde rum, varje vecka från 2015 och några år framåt. Doften av fräst vitlök, chili och fermenterade skaldjur omgav köket och det runda matbordet där alla möjliga människor som aldrig tidigare träffats kunde skratta och diskutera.
– Jag saknade västafrikansk matkultur i Sverige så jag lät mitt hem bli en mötesplats. Det blev en succé eftersom det är avväpnande att dela en måltid, det ger utrymme för sårbarhet.
I dag, några år efter den senaste middagsklubben, sitter hon i sitt färgglada men något lugnare hem, med benen i skräddarställning och bläddrar i sin helt nytryckta kokbok.
– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle prata om mina middagsbjudningar i intervjuer så många år efteråt. Livet är bra fantastiskt ändå.
Kokboken är ett resultat av ”Kokboksdrömmen”. En tävling som kocken Zeina Mourtada utlyste 2020 för att hitta nästa stora kokboksstjärna. 300 bidrag skickades in, och stjärnan visade sig vara Coura.
– Det känns helt otroligt att ha vunnit det här, vilken resa.
Förhoppningen är att boken i första hand ska vara ett verktyg för sådana som henne själv, alltså människor som hamnat i en sorts kulturell ambivalens, som hon själv uttrycker det.
– Det är viktigt att förankra sig i sitt arv, det förenklar integration och öppenhet. Motsatsen till assimilering. Det finns ett subtilt politiskt budskap i boken, absolut.
– Jag har haft olika identitetskriser och ofta frågat mig själv ”vad är hemma?”, men har landat i att det finns här inne, säger hon och håller sig för hjärtat.
Terangas land
Det var också därför hon först tänkte att boken skulle heta just ”homecoming”, hemkomst. Men efter ett tag landade hon i att i stället döpa den till Teranga, som betyder gästfrihet. Det är en stark nationell värdegrund i Senegal, så pass att man till och med välkomnas till ”Terangas land”, när man landar på flygplatsen i Dakar.
– Teranga är en inbjudan att öppna sig och intressera sig för andra. Nu låter jag som Bob Marley men det handlar om ”One plate”, delade måltider som gör att människor kan knyta an till varandra. Något jag tycker behövs mer än någonsin.
Varför behövs det mer än någonsin?
– Vi lever i Sverige i ett extremt individualistiskt samhälle, jag tycker att det är viktigt att knyta an till andra människor. Det får oss att känna oss levande och det är därför vi är här, på det här äventyret livet.
Så smakar den senegalesiska maten
Den som smakar senegalesisk mat för första gången blir inte sällan förvånad över hur bekanta smakerna och ingredienserna känns, berättar Coura.
Det beror på att matkulturen har adopterat smaker från hela världen: vietnamesiska vårrullar, marockansk merguez och spiskummin, portugisiska pastels, libanesisk shawarma, franska baguetter och så den älskade dijonsenapen.
– Kryddorna är basic, det är vitlök, persilja, chili och svartpeppar. Jag brukar säga att det inte är vadet, det är huret, det vill säga hur vi använder ingredienserna som är skillnaden.
När nationalrätten Ceebu Jën, som görs på fisk, ris och tomatsås lagas så stinker det i köket, säger Coura och skrattar.
– Jag har aldrig testat surströmming men jag har haft middagsgäster som säger att det stinker likadant. Men det smakar jättegott – som havet.
Eftersom Senegal är ett kustland är fisk en huvudingrediens i många senegalesiska maträtter. Röd karp, guldsparid, tonfisk och marulk är vanliga.
Fläsk ser man mer sällan i maten, vilket förklaras av att landet har en stor muslimsk befolkning. De inhemska grödorna är till största del ris, sötpotatis, hirs och linser, samt lök och andra grönsaker.
Om man aldrig smakat senegalesisk mat tidigare så rekommenderar Coura att starta sin smakresa med Pulet-yassa, kyckling med citron. Det är en av de mest populära rätterna i Senegal med sina klassiska smaker: citronmarinerad lök, mer lök, nokhoss och kyckling.
Tillsammans blir det en perfekt balans mellan syra och hetta.
Men det är först när du bjuder med några goda vänner - eller främlingar - som det blir en riktig Teranga- måltid.
Recept på nokhoss hittar du i videoklippet!
Här delar hon med sig av tre recept ur boken ”Teranga”.
Plantains, matbananer, har huvudrollen i dessa frasiga grönsaksbiffar. Här används de omogna matbananerna som ska vara gröna. Biffarna är goda att äta som de är, eller som tillbehör till kyckling eller fisk.
Dessa läckra fiskpiroger, även kända som pastels, är populära som street food i Senegal. De görs vanligtvis på en deg som man fyller och friterar, men här har Coura Mbaye valt en enklare variant med smördeg.
En krämig och lite het räksoppa som systrarna Mbaye lagade i tv-programmet ”Bäst i köket”. En ljuvlig fusion av senegalesisk hetta och klassiska svenska smaker.
Fakta: Coura Mbaye
- Ålder: 41
- Familj: Tre barn
- Yrke: Entreprenör och kokboksförfattare
- Aktuell: Med kokboken ”Teranga”
- Favoriträtt: Lasagne, hemligheten till min lasagne är att jag har i en matsked nokhoss (se klippet) i tomatsåsen, det blir jättegott!
