Sjuans ölhall – den enda av sitt slag i Sverige
”Allt från arbetare till advokater kommer hit”
GÖTEBORG. En i mängden för 123 år sedan. I dag är Sjuans Ölhall den enda i sitt slag i hela Sverige.
– Den har gått igenom så mycket. Det finns så mycket historia, säger ägaren Yannick Arcangioli, 42.
En oansenlig och tom uteservering. En skylt som delvis döljs av markisen. Utifrån gatan är det svårt att se att lokalen på Kungstorget 7 skulle vara nå- got speciellt.
Men Sjuans Ölhall, eller Ölhallen 7:an som den officiellt heter, är Sveriges nu enda kvarvarande sådan.
Invigd den 31 augusti 1900, och på de 123 år som gått har golvet inte bytts ut. Det lades när byggnaden stod färdig 1850. Möblerna är original från 1920-talet, tavlorna på väggarna kom upp ett årtionde senare.
– Det är klart att det är en speciell känsla att stå här, säger Yannick Arcangioli från sin plats bakom bardisken.
”500-600 ölhallar bara i Göteborg”
Sedan 2010 är det han och hans pappa Walter som äger och driver Sjuans. Namnet kommer förstås från husnumret. För 123 år sedan var ölhallen bara en i mängden, bara på Kungstorget fanns det 14 ölhallar.
– Det var väldigt stort i början av 1900-talet, det fanns 500-600 stycken bara i Göteborg. Det var för att motverka spritdrickandet. Så nog har vi gillat att dricka öl i Göteborg. Och gör fortfarande. Men det gör väl alla, frågar sig Arangioli, eftermiddagens bartender.
På den tiden öppnade hallarna redan klockan 06.00, människor från alla samhällsklasser träffades här för en öl eller fem, morgon, kväll och natt. Men i takt med att även öldrickandet gick överstyr förändrades lagarna. När ”Brattsystemet” infördes 1917 fick ölhallarna bara sälja pilsner, med en maxi- mal alkoholhalt på 3,5 procent. Gästerna försvann, ölhallarna slog igen. Och till slut var det bara den i hus nummer sju som var kvar. I dag är den K-märkt, och som sådan också det enda stället i Sverige med alkoholrättigheter, som inte även måste servera mat.
– Ibland tänker jag på hur många människor som har suttit här genom åren. Den här ölhallen har upplevt två världskrig, depressioner och lågkonjunkturer, pandemin... Och ändå är vi kvar.
Runt omkring oss sitter stammisarna. Vid borden, och på väggarna. Mellan 1939 och 1964 målade Göteborgs Postens karikatyrtecknare Liss Siden teckningar av de tidiga stamgästerna. Men först efter att de hade gått bort. En hyllning till de som tillbringat så mycket tid där. Nyligen har traditionen tagits upp igen.
Ölhallen har upplevt två världskrig, depressioner, och lågkonjunkturer, pandemin...och ändå är vi kvar
– De som sitter på den väggen är de stammisar som gått bort under de tre senaste åren, förklarar Roland Lysell, 74.
Han har slunkit in för en öl och för ett snack med sina vänner. En underbart glad man iklädd en skön gubbkeps. Han säger att det är ”läget” som gör Sjuans så speciell. Och det går ju att förstå. Mitt i centrala Göteborg, en sidledspassning från Avenyn. Perfekt för att ”bara slinka in för en öl”.
– Det är ju stamgästerna som gör det här stället så speciellt. Allt från arbetare till advokater, du har alla här inne. Det är det som gör det här jobbet så roligt. Man pratar och skrattar och umgås, det är som en kvarterskrog mitt i stan. Många kommer hit för att ta en öl efter jobbet innan de åker hem till familjen. Eller så har de ingen familj där hemma, utan kommer hit för att umgås med familjen här, säger Yannick Arcangioli.
På hyllorna runt om på väggarna står hundratals ölflaskor, den ena mer exotisk än den andra. Det är Sjuans stamgäster som plockat hem dem från sina resor under åren. I baren säljs det dock inte vare sig något direkt exotiskt eller lokalt.
– Vi säljer klart mest Falcon, en stor stark. Sen har vi några som bara dricker Guinness. Men vi har inga lokala småbryggerier. Vi har bra priser i stället.
