Kantarellens vanligaste förväxlingssvamp

Så slipper du bli ”narrad” i skogen

Till vänster: Narrkantarell. Hatten är tunnare än hos gul kantarell och en aning luden. Till höger: Kantarell. Kraftigare och vågigare hatt, särskilt hos större exemplar. Slät yta.

Den har lurat de mest erfarna.

Den anses ofarlig, är rätt så snygg, men aldrig god.

Så känner du igen skogens posör – narrkantarellen.

Likt guldklimpar lyser det till mellan grenarna och hjärtat tar ett skutt. Du älgar fram med svampkorgen i högsta hugg och blir ordentligt kramad av paranta granar.

Det är det värt, tänker du, och ser framför dig mackan med smörstekta kantareller.

Men är det verkligen Herr Kantarell som står i backen – eller är det svampskogens största bluff?

Just nu svämmar sociala medier över av frågan och kan Godare-redaktionen hjälpa till så gör vi såklart det.

Till att börja med: Narrkantarellen anses inte vara giftig, även om det rapporterats om lättare magproblem hos ett fåtal som råkat laga till den. I köket är den en smaklös besvikelse och har inget släktskap med kantarellen.

Till vänster: Kantarell. Åsar som sprider sig ner över foten. Till höger: Narrkantarell. Skivor under hatten och en tydlig gräns där den övergår i foten.

Om du står och tvekar inför den gula svampen så finns några hållpunkter som avslöjar oäktingen:

  1. Titta under hatten. Narrkantarellen har skivor istället för åsar och det är en distinkt gräns för där hatten möter foten.
  2. Den är tunn och lite sladdrig i köttet och är ofta mer brandorange i färgen än gul.
  3. Lukta på den. Narrkantarellen doftar mest mylla och jord. Kantarellen har en helt annan doftpalett – fruktig och kryddig. Det här testet är såklart enklare om du har en äkta kantarell i korgen att jämföra med.
  4. Om du fortfarande är osäker trots ovanstående – lämna den i skogen.