”Med en bra Ripasso kan det inte gå fel”
Skillnaden på Classico, Ripasso och Amarone
KRÖNIKA. Classico, Ripasso eller Amarone? När Godares reporter bjuder gänget från Valpolicella på lokalt vin får hon lära sig vilken lagring som gör henne poppis – och inte.
– En flaska Valpolicella Classico och fyra glas tack.
Det är lördagskväll och jag har äntligen fått kontakt med personen bakom bardisken. Han räcker mig flaskan och jag tränger mig tillbaka ut i gränden och häller upp vinet till mina nyfunna vänner. Vi befinner oss i Verona som ligger vid det nordliga och bergiga vindistriktet Valpolicella, känt för vinet jag precis beställt. Men Marco, som är född och uppvuxen i området, ser besviken ut.
– Tycker du inte om vinet?, frågar jag.
– Mjo, men jag ville att du skulle smaka ett riktigt bra vin härifrån. Det här är verkligen inte det bästa.
Han pekar på barens vinlista vid ingången. På en liten griffeltavla finns tre alternativ (jag hade så klart tagit den första och billigaste):
- Valpolicella Classico
- Valpolicella Ripasso
- Amarone della Valpolicella
Marco berättar att Valpolicella Classico är det mest basala vinet, gjort på färska druvor och utan att ha lagrats särskilt länge. Helt okej men inget speciellt.
Amarone är däremot toppvinet, kungen i området. Lyxigt, fylligt med torkade druvor som lagras länge på ekfat.
– Men det är dyrt så det dricker man vid speciella tillfällen eller kanske när man bjuder på en fin middag.
Om Amarone är kungen av Valpolicella så är Ripasso prinsen – och hela gängets främsta go-to-vin. Ripasso är till en början som Classico-vinet, men det får jäsa två gånger. En gång som vanligt, och sedan en stund tillsammans med jäst och skalrester från Amaronen. Resultatet blir ett billigare, friskare och lättare vin.
– Den får fortfarande djup smak, utan att behöva lagras lika länge. Som en “Amarone-light”, säger Marco.
Han försvinner in i baren och kommer tillbaka med ett glas Ripasso för att jag ska få smaka på skillnaden. Och ja – det är faktiskt godare.
– Du ser, med en bra Ripasso kan det inte gå fel, säger han.
Det här har jag lärt mig den här veckan om... tanniner
Tillbaka från Verona var det dags för den femte lektionen på vinkursen i Rom. Den här veckan fick vi lära oss allt om tanniner. Tanniner är ett ämne från skalen på druvorna som gör att röda viner känns sträva. Om du dricker ett tanninrikt vin kan munnen kännas lite torr, som att överläppen fastnar på tänderna. Sträva, tanninrika viner passar bra till proteinrik mat som kött, smör, grädde och ost. Tanninerna skyddar dessutom vinet under lagringen och bidrar med viktiga färg- och smakämnen.
Mina vänner tipsar om…
I Cipressi Nizza Michele Chiarlo
Nr 93576 Pris 189 kr Italien
Silvia, min lärare på vinkursen i Rom, ger det här vinet högsta betyg: "molto buono". “Ett rött, mjukt vin med smak av choklad, körsbär och lite vanilj. Det passar perfekt till umamirika rätter som ragú på tonfisk och svamprisotto med mycket parmesan”, säger hon.
Riesling Feinherb Weingüt Wegeler
Nr 1145 Pris 119 kr, Tyskland
En riesling passar alltid, tycker min kollega Nina Kindbro som också är reporter och matälskare på Godare. “Riesling Feinherb är så där sprittande frisk att vårkänslorna dyker upp direkt. Perfekt till lite kryddstark thaimat”.
The Dalmatian Dog
Nr 2097 Pris 139 kr Kroatien
Det här är det perfekta ge-bort-vinet, speciellt till hundälskare! Det säger min kompis Sandra från Gävle som också brukar köpa det när hon ska laga en lite godare middag. “Jag har faktiskt aldrig haft en dålig kväll med det här vinet”.
Riesling Returns The Grape Collective
Nr 72859 Pris 139 kr, Tyskland
Min kompis Johanna säger att hon inte ”har något coolt vin att rekommendera”, däremot har hon har ett som hon köper om och om och om igen. ”Ett prisvärt och gott vin som aldrig slår fel”, säger hon. ”Nyanserad, mycket frisk smak av gröna äpplen, rökig mineral och ananas”, säger Systembolaget.
