”Det är smaken som driver oss”
Mandelmanns om sin väg till självförsörjning
Marie och Gustav Mandelmann startade sin odlingsresa i en lägenhet.
I dag driver de en självförsörjande gård.
Deras råd är enkelt: Gå på lusten. Vad vill du ha på tallriken? Precis där börjar du.
– Cheddarosten, den är jag svag för, och den är inte ens ekologisk, säger Marie Mandelmann när hon får frågan om det finns något de inte är självförsörjande på. Gustav medger att han haft svårt att motstå ostbågar men att han sällan köper dem längre. Däremot vill han inte vara utan sitt kaffe, även om det så klart skulle gå det också.
Marie inflikar att hon ibland bara inte kan låta bli att köpa choklad. Skönt ändå att höra att de är mänskliga.
Åtta säsonger har den populära serien ”Mandelmanns gård” visats på TV4, nu ser det ut att bli ett uppehåll.
– Vi vet ingenting, TV4 har inte hört av sig, säger Marie.
Det är inga varma vindar som drar ner över kullarna denna gråmulna dag. Godare är på besök på Djupadals gård i Rörum, på östra Österlen. Här lever paret Mandelmann på ett sätt som många drömmer om men få gör till verklighet. Men deras vardag är inte bara jordnära utan innehåller en hel del arbete också. Här har de skapat sig ett liv som till mycket stor del är självförsörjande.
– Vi har ju mobiler, bil och lite annan lyx, men vi skulle kunna välja bort det för att vara hardcore, säger Marie.
Skulle det bli kris klarar de sig självklart bättre än många andra.
Man behöver inte vara så pedant
– Det som tar mest tid är att ta hand om allt vi odlat. Men det beror på hur man ser det, man behöver till exempel inte vara särskilt pedant när man odlar, säger Marie.
De ser en skönhet i att följa naturens rytm där de kan luta sig tillbaka hela vintern och njuta av allt de skördat.
Nu är det kallvår, som Mandelmanns säger, och än är det inte mycket som kommit upp i de många rabatterna och odlingarna. Men här och var står klungor av tulpaner, narcisser och julrosor. De uppstammade mandelträden blommar i ljust rosa och persikoträden i en djupare rosa färg.
– Varmvår är när man kan stoppa ner händerna i jorden och det känns ganska varmt och man kan börja så, säger Gustav.
Inne i de rymliga växthusen är vi skyddade mot de isande vindarna och temperaturen är behaglig. Här växer bland annat kiwi, granatäpple, dadlar, kamelior och kakifrukter, även kallad sharonfrukt eller persimon.
Gustav och Marie startade sin odlingsresa i en lägenhet på Södermalm i Stockholm. Där hade de fönsterbrädor och balkong att odla på, men intresset växte snabbt. Snart flyttade de till ett radhus med en liten trädgård där de kunde odla mer och även använda en bit mark strax intill. 1996 tog de steget till att köpa gården på Österlen.
– Alla kan odla utifrån sina förutsättningar, säger Marie. Vi lärde oss vartefter. När vi tog över gården var det totalt igenväxt så vi fick börja med att röja överallt.
– Kommer du ihåg när vi åkte runt och hämtade gräsklipp? Vi gödslade med det runt potatisen, jordgubbarna och tomaterna. Det växte så galet bra, säger Gustav.
Kan brygga sitt eget te
I det som kallas konstnärsväxthuset, som är delvis nedgrävt för extra höjd, har Gustav och Marie sått spenat, rucola och sockerärtor. Här växer också bananplantan och nytillskottet med tebuskar, och fler kamelior.
– Nu har vi ju eget te. Det blev så bra, säger Marie.
En av de viktigaste delarna i deras självförsörjning är vatten. Gården har flera dammar och en ny bevattningsanläggning som samlar regnvatten från växthustaken. Vatten är centralt inte bara för odlingarna utan också för förvaring och nedkylning. Energin kommer från solceller och vindkraftverk, även om de fortfarande letar efter ett hållbart batterilager.
– Vi har ett vindkraftverk som snurrar där uppe och ger oss el. Det är fantastiskt när det blåser, men när det blir strömavbrott stannar det ändå. Vi fick en offert men det är än så länge orimligt dyrt att lagra elen, säger Gustav.
Deras nyfikenhet på vad som är möjligt gör att odlingarna sträcker sig bortom det vanliga. Förutom klassiska grönsaker och kulturgrödor odlar de bönor, durumvete och till och med granatäpplen. De använder gärna gamla redskap men tvekar inte att som Gustav, bygga en egen elbil.
Marie, som under många år fått hålla tillbaka sitt konstnärskap har under de senaste åren gett mer utrymme för sitt skapande. Hon stickar, syr folkdräkt, skapar utsmyckningar på gården, som kalkonfontänen i växthuset och har byggt en rakuugn tillsammans med sin svärdotter.
– Allt vi gör är egentligen enkelt. Det är det som är det svåra.
Självförsörjningen är också en smakresa.
– Det är smaken som driver oss. Den där intensiva, närproducerade smaken som inte går att få i någon butik, säger Gustav.
De experimenterar, provar, misslyckas och provar igen. I år har de valt bort att odla durumvete och ölandsvete eftersom det ser ut att bli en torr sommar och de vetesorterna kräver mycket vatten. Försöket att göra egen olivolja gick inte så bra.
– Man måste våga misslyckas, säger Marie. Allt behöver inte vara perfekt.
– I år odlar vi råg och potatis istället, säger Gustav.
För Mandelmanns handlar självförsörjning också om att bygga en plats som de kan lita på i osäkra tider.
– Om allt slås ut, så skulle vi klara oss ett tag. Vi har maten, vattnet, veden och energin, säger Gustav.
Gå på lusten
De har också märkt ett växande intresse för självhushållning bland yngre, och hoppas kunna inspirera andra att börja smått.
– Börja med potatis, örter eller tomater. Det behöver inte vara storskaligt.
Deras råd till nybörjare är enkelt: Gå på lusten. Vad är det du vill ha på tallriken? Precis där börjar du.
I en värld där klimatförändringar, kriser och stress ökar, står Mandelmanns livsstil som en påminnelse om att det finns andra vägar att gå. Den är inte alltid enkel, men tillfredsställande, hoppingivande och meningsfull. Och bryter man ner det hela handlar det till slut om något mycket enkelt: en bit jord, en flock djur, och friheten att välja och skapa sitt eget liv.
Mandelmanns favoritredskap
- Slungspade – En spade med smalt och långt blad. Bra att gräva hål med men också för att plantera träd, flytta växter och ta bort ogräs. Den använder jag mycket, säger Gustav.
- Kratta – Jag älskar att kratta och göra fint, säger Marie.
– Om det fanns en tävling i krattning skulle Marie vara svensk mästare, säger Gustav.
