Efter succén i kvalet – nu jagar Ida guldet i Årets kock

”Det är bara buffla på och stångas”

Så vet du om fisken är klar

1:00

Hon vann kvalet till Årets kock överlägset och är enda kvinna i finalgänget.

Efter en lugn och ledig sommar har nu Ida Bauhn fullt fokus på avgörandet i Stockholm 2 oktober. En dröm kan bli verklighet.

Och hon har en till. Lite på sikt.

– Tänk om jag skulle kunna locka ut folk i skogen hemmavid för att äta och dricka gott?

De sex finalisterna har bråda dagar nu. I mitten av augusti fick de förutsättningarna för tre av de fyra rätter de ska komponera och laga till juryn.

1. Ett varmt och ett kallt snacks. Det ena ska ha löjrom och siklöja som huvudingredienser. Fritt val till det andra.
2. En kall förrätt där huvudråvaran ska komma från nordiska vatten.
3. Hemligt än så länge. Troligen en huvudrätt baserad på en råvarukorg som inte avslöjas förrän dagen före eller på finaldagen.
4. En salt eller söt osträtt.

Juryn kommer inte bara att bedöma de enskilda rätterna utan också hur väl de fungerar tillsammans som en måltid.

Nå, vad säger du?

– Det kändes bra. Intressanta rätter. Och jag gillar att få lite ramar att förhålla mig till. Dessutom roligt att det ska vara en röd tråd, att de ser till helheten. Det är ju så vi arbetar med våra menyer varje dag på restaurangen, säger Ida Bauhn.  

Har du kommit på vad du ska göra?

– Ja! Klar nu! Behöver inte öva något mer! Nä, skoja bara. Men jag har ett skelett till alla tre rätterna. Nu gäller det att finslipa. Jag funderar på var jag är svagare och försöker bli bättre på de momenten. Det mesta ska nog hamna på plats.

Överlägsen seger i kvalet

Har du några att bolla med längs vägen?

– Jag har ett fantastiskt team. Både familj och vassa kollegor. Vi hörs på telefon eller ses och så får de smaka av. Min sambo har arbetat som kock och min storebror som sommelier. De har koll. 

Vad hoppas du hitta som huvudråvara i en hemlig råvarukorg?

– Jag älskar vilt. Det vore också roligt med fågel. Jag gjorde en rätt med vaktel i Året kock-kvalet i våras och när vi tävlade med Kocklandslaget i OS ifjol hade vi anka.

Trots en överlägsen seger då i kvalet var Ida Bauhn nästan svimfärdig av anspänning efteråt.

– Jag börjar känna mig själv nu – jag blir nervös på tävlingar. Men det är bara buffla på och stångas med det där. Jag tänker att det är okej och att jag ska låta det vara så hellre än att försöka hålla mig lugn. När jag väl tagit mig igenom nervositeten och lugnet kommer i köket, då finns det inget roligare. Det är de bästa minuterna i livet.

38 män och tre kvinnor

41 proffsmatlagare har vunnit Årets kock sedan starten 1983. Tre kvinnor: Kristina Pettersson 1998, Jessie Sommarström 2022 och Desirée Jaks 2023. Och så 38 män.

Två kvinnor har ju vunnit nyligen men ifjol var det bara män i finalen. I år är du enda kvinna. Varför är det inte tre män och tre kvinnor?

– Det är sant. Men frågan är svår. När det blev uppmärksamhet kring att jag var den första kvinnliga lagkaptenen för Kocklandslaget blev jag först vrång. Vad hade det med något att göra? Vi är alla matlagare. Men sedan väckte det tankar. Varför var det så? Även om man inte vill tro det är det nog fortfarande så att vi tjejer hellre ställer oss bakom och stöttar än kliver fram. Grabbar är mer ”här kommer jag”. Jag önskar att jag hade haft mer av det. Och i dag är jag mamma till en sexårig tjej. Det behövs en förändring.

Behövs kvinnliga förebilder?

– Jessie och Desirée är fantastiska människor. Jag har arbetat med dem redan innan de vann Årets kock. De har gått före och fasen vad jag känner mig mycket mer hemma i den här situationen tack vare dem. Det finns otroligt många duktiga tjejer i restaurangköken och fler än vanligt var med i årets kval. Jag tror ändå att det rör sig åt rätt håll.

Ida Bauhn växte upp i Sätila, en kvart från Landvetter. Dryga tusentalet invånare. Några butiker, sparbank, skola, restaurang och pizzeria. Sedan åkern och skogen. 

Om hon inte hamnat i ett provkök under en praovecka i åttan hade hon troligen valt något annat yrke.

– Kanske trädgårdsmästare eller något med djur.

Påverkad av uppväxten?

– Verkligen. Och den har också har format mig som matlagare. I gymnasiet var jag avundsjuk på en del klasskompisar. Papporna var krögare och de hade redan sådan koll på restauranglivet. Jag tyckte att hemma hos oss hade vi ingen matkultur. Vi åt för att man behöver äta. Men så här efteråt inser jag att jag har fått en fantastisk matfilosofi hemifrån. Mina föräldrar möttes på lantbruksskola fast sedan blev de inte lantbrukare men vår granne tänkte bli Arlas äldsta mjölkbonde. 

De fina råvarorna fanns in på knuten men hon gjorde inte kopplingen till matlagning.

– Ibland behöver du åka bort för att komma hem.

Vad gör du om tio år?

– Oh, svårt… Många kockar säger ju att de vill öppna egen krog men det vill jag inte nu. Men jag har en långsiktig dröm. Jag längtar lite hemåt och allt det den platsen innebär. En självförsörjande restaurang på landet. Med en stjärna. Men först måste jag samla en massa erfarenhet. Tänk om jag skulle kunna locka ut folk i skogen för att äta och dricka gott?